1 Och det hände sig att jag gick ut bland nephiterna och tog tillbaka den ^aed som jag hade svurit att jag aldrig mer skulle hjälpa dem. Och de gav mig åter befälet över sina härar, ty de såg mig som en som kunde befria dem från deras lidanden.

  2 Men se, jag var ^autan hopp, ty jag kände till de Herrens domar som skulle drabba dem. Ty de omvände sig inte från sin ondska utan kämpade för sina liv utan att åkalla den Varelse som skapat dem.

  3 Och det hände sig att lamaniterna kom emot oss när vi hade flytt till staden Jordan. Men se, de drevs tillbaka så att de inte kunde inta staden den gången.

  4 Och det hände sig att de åter kom emot oss, men vi höll staden. Och det fanns även andra städer som hölls av nephiterna, och dessa fästen avskar deras väg så att de inte kunde komma in i landet framför oss för att förgöra invånarna i vårt land.

  5 Men det hände sig att invånarna i alla de länder vi hade passerat, vars invånare inte hade samlats in, tillintetgjordes av lamaniterna, och deras samhällen och byar och städer brändes med eld. Och så förflöt det trehundrasjuttio och nionde året.

  6 Och det hände sig i det tre hundra och åttionde året att lamaniterna åter kom emot oss för att strida, och vi höll tappert stånd mot dem. Men allt var förgäves, ty så stort var deras antal att de trampade Nephis folk under sina fötter.

  7 Och det hände sig att vi åter tog till flykten, och de vars flykt var snabbare än lamaniternas kom undan, och de vars flykt inte var snabbare än lamaniternas framryckning nedgjordes och omkom.

  8 Och se, jag, Mormon, vill inte sönderslita människors själar med att för dem framställa den hemska scen av blod och förödelse som utspelades inför mina ögon. Men eftersom jag vet att allt detta förvisso måste tillkännages och att allt som är gömt måste ^auppenbaras på hustaken —

  9 och även att kunskapen om det måste ^akomma till återstoden av detta folk och även till icke-judarna, vilka Herren har sagt skall ^bskingra detta folk, och att detta folk skall aktas för intet bland dem — därför skriver jag ett ^ckort sammandrag, eftersom jag inte vågar ge en fullständig redogörelse för det jag har sett, på grund av den befallning jag har fått, och även för att ni inte skall känna alltför stor sorg för detta folks ogudaktighets skull.

  10 Och se, detta säger jag till deras avkomlingar och även till de icke-judar som har omsorg om Israels hus och som förstår och vet varifrån deras välsignelser kommer.

  11 Ty jag vet att de skall sörja över den olycka som har drabbat Israels hus. Ja, de skall sörja över detta folks undergång. De skall sörja över att detta folk inte hade omvänt sig så att de kunde ha slutits i Jesu armar.

  12 ^aDessa ord skrivs nu till ^båterstoden av Jakobs hus. Och de är skrivna på detta sätt eftersom Gud vet att ogudaktighet inte kan föra dem till dem. Och de skall ^cgömmas åt Herren så att de kan komma fram i hans egen rätta tid.

  13 Och detta är den befallning som jag har fått. Och se, de skall komma fram enligt Herrens befallning, när han i sin visdom finner det lämpligt.

  14 Och se, de skall komma till de icke troende bland ^ajudarna, och i denna avsikt skall de komma: För att de skall kunna ^bövertygas om att Jesus är Kristus, den levande Gudens Son, och för att Fadern genom sin högst Älskade skall kunna utföra sin stora och eviga avsikt att återställa judarna, eller hela Israels hus, till deras arveland som Herren, deras Gud, har givit dem för att fullborda sitt ^cförbund,

  15 och även för att ^adetta folks avkomlingar mer fullkomligt skall kunna tro på hans evangelium som skall ^bkomma till dem från icke-judarna. Ty detta folk skall ^cskingras och ^dbli ett mörkt, orent och frånstötande folk, värre än beskrivningen av något som någonsin har funnits bland oss, ja, värre än det som har funnits bland lamaniterna, och detta på grund av sin otro och sin avgudadyrkan.

  16 Ty se, Herrens Ande har redan upphört att ^asträva med deras fäder. Och de är utan Kristus och Gud i världen, och de driver omkring som ^bagnar för vinden.

  17 De var en gång ett behagligt folk och de hade Kristus som sin ^aherde. Ja, de vägleddes till och med av Gud Fadern.

  18 Men se, nu ^aleds de omkring av Satan, alldeles som agnar driver för vinden eller som en farkost kastas omkring på vågorna utan segel eller ankare och utan något att styra det med. Och alldeles som fartyget är, så är de.

  19 Och se, Herren har sparat deras välsignelser, de som de kunde ha fått i landet, åt de ^aicke-judar som skall besitta landet.

  20 Men se, det skall ske att de skall bli fördrivna och skingrade av icke-judarna. Och sedan de blivit fördrivna och skingrade av icke-judarna, se, då skall Herren ^akomma ihåg det ^bförbund som han slöt med Abraham och med hela Israels hus.

  21 Och likaså skall Herren komma ihåg de ^arättfärdigas böner som uppsänts till honom för dem.

  22 Och då, o ni icke-judar, hur kan ni bestå inför Guds makt om ni inte omvänder er och vänder er från era onda vägar?

  23 Vet ni inte att ni är i Guds händer? Vet ni inte att han har all makt och att jorden på hans ^abefallning skall ^brullas ihop som en bokrulle?

  24 Omvänd er därför och ödmjuka er inför honom så att han inte går tillrätta med er — så att inte en återstod av Jakobs avkomlingar går ut bland er som ett ^alejon och sliter er i stycken, och det inte finns någon som kan rädda er.