Herren gav namnet Israel åt Jakob, son till Isak och sonson till Abraham i Gamla testamentet (1 Mos 32:28; 35:10). Namnet Israel kan syfta på Jakob själv, hans ättlingar eller på det rike hans ättlingar en gång besatt under Gamla testamentets tid (2 Sam 1:24; 23:3). Sedan Mose lett Israels barn ut ur egyptiskt slaveri (2 Mos 3–14), leddes de i över tre hundra år av domare. Med kung Saul som den förste, regerade sedan kungar över det förenade Israel fram till Salomos död, då tio stammar gjorde uppror mot Rehabeam för att bilda ett eget rike. Efter det att Israels rike delats behöll de nordliga stammarna, som utgjorde den större delen, namnet Israel, medan det södra riket kallades Juda. Landet Kanaan kallas också Israel i vår tid. I en annan betydelse innebär namnet Israel Kristi sanna efterföljare (Rom 11:7; Gal 6:16; Ef 2:12).

Israels tolv stammar: Abrahams sonson Jakob, vars namn ändrades till Israel, hade tolv söner. Deras ättlingar har kommit att kallas Israels tolv stammar eller Israels barn. Detta är de tolv stammarna: Ruben, Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon (söner till Jakob och Lea); Dan och Naftali (söner till Jakob och Bilha); Gad och Aser (söner till Jakob och Silpa); Josef och Benjamin (söner till Jakob och Rakel) (1 Mos 29:32–30:24; 35:16–18).

Jakob gav varje stamledare en välsignelse före sin död (1 Mos 49:1–28). Ytterligare information finns under respektive namn på Jakobs söner.

Ruben, den förstfödde sonen till Jakobs första hustru, Lea, förlorade sin förstfödslorätt och dubbla arvedel på grund av omoral (1 Mos 49:3–4). Förstfödslorätten gick sedan till Josef, som var den förstfödde till Jakobs andra hustru, Rakel (1 Krön 5:1–2). Levi, vars stam Herren utvalt att verka som sitt prästadöme, fick ingen arvedel på grund av sin speciella kallelse att betjäna alla stammarna. Detta gjorde att Josefs dubbla arvedel kunde delas av Josefs söner Efraim och Manasse (1 Krön 5:1; Jer 31:9), vilka räknades som åtskilda stammar inom Israel (JSÖ, 1 Mos 48:5–6).

Medlemmar av Juda stam skulle vara regenter tills Messias kom (1 Mos 49:10; JSÖ, 1 Mos 50:24). I de sista dagarna har Efraims stam förmånen att föra budskapet om evangeliets återställelse till världen och samla in det skingrade Israel (5 Mos 33:13–17). Den tid kommer då Efraim genom Jesu Kristi evangelium kommer att få en ledande roll i att förena alla Israels stammar (Jes 11:12–13; L&F 133:26–34).

Israels förskingring: Herren skingrade och hemsökte Israels tolv stammar på grund av deras orättfärdighet och upproriskhet. Men Herren använde också denna förskingring av sitt utvalda folk bland nationerna till att välsigna dessa nationer.

Jag skall sprida ut er bland hednafolken, 3 Mos 26:33. Herren skall sprida ut dig bland alla folk, 5 Mos 28:25, 37, 64. Jag skall driva bort dem bland alla folk, Jer 29:18–19. Israels hus skall sållas bland alla hednafolken, Mosiah 9:9 (Sak 10:9). Jesus sändes till de förlorade fåren av Israels folk, Matt 15:24. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan, Joh 10:16. Israel kommer att skingras över hela jordens yta, 1 Ne 22:3–8. Jakob framlägger Zenos liknelse om de förädlade och vilda olivträden, Jakob 5–6. Faderns verk skall påbörjas bland de förskingrade stammarna, 3 Ne 21:26.

Israels insamling: Israels hus skall samlas in i de sista dagarna före Kristi ankomst (TA 1:10). Herren samlar sitt folk Israel när de tar emot honom och håller hans bud.

Han reser ett baner, och de kommer, Jes 5:26. I stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig, Jes 54:7. Israel och Juda skall få komma tillbaka till sina länder, Jer 30:3. Herren skall samla Israels hus från de folk där de är kringspridda, Hes 28:25. I tidernas fullbordans utdelning skall han sammanfatta allting i Kristus, Ef 1:10. Efter det att Israel skingrats kommer de att insamlas, 1 Ne 15:12–17. Herren skall samla in alla de folk som är av Israels hus, 1 Ne 19:16 (3 Ne 16:5). De skall föras ut ur mörkret och veta att Herren är deras Frälsare, 1 Ne 22:12. Gud samlar och räknar sina barn, 1 Ne 22:25. Icke-judarnas nationer skall föra Israel till deras arveländer, 2 Ne 10:8 (3 Ne 16:4). Mitt folk och mina ord skall samlas till ett, 2 Ne 29:13–14. Äldsterna är kallade att samla in de utvalda, L&F 29:7 (L&F 39:11). Jag skall samla mina utvalda, L&F 33:6. Samlas, så att jag kan ge er min lag och så att ni kan begåvas, L&F 38:31–33. Jag skall återvinna mitt folk som är av Israels hus, L&F 39:11. De heliga skall komma fram, L&F 45:46. Mose överlämnade insamlingens nycklar, L&F 110:11. Rättfärdighet och sanning skall svepa över jorden och samla Herrens utvalda, Mose 7:62. Insamlingen liknas vid hur örnar samlas kring ett kadaver, JS—M 1:27.

Israels tio förlorade stammar: Israels tio stammar utgjorde Israels norra rike och fördes bort i fångenskap till Assyrien år 721 f Kr. Vid den tiden färdades de mot landet i norr och försvann, utan att någon visste vart de tog vägen. I de sista dagarna kommer de att återvända.

Jag skall säga till länderna i norr: “Ge hit!” Jes 43:6. Somliga skall komma från norr, Jes 49:12 (1 Ne 21:12). Juda och Israel skall tillsammans komma från landet i norr, Jer 3:18. Herren lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr, Jer 16:14–16. Jag skall samla dem från landet i norr, Jer 31:8. Nephiterna och judarna skall få Israels förlorade stammars ord, 2 Ne 29:12–13. Jag går för att visa mig för Israels förlorade stammar, 3 Ne 17:4. När evangeliet predikas för återstoden av Israels hus, kommer de förlorade stammarna att samlas hem till sitt arveland, 3 Ne 21:26–29. Mose överlämnade nycklarna till Israels insamling till Joseph Smith och Oliver Cowdery, L&F 110:11. De som är i länderna i norr skall bli ihågkomna av Herren, L&F 133:26–32. Vi tror på Israels bokstavliga insamling, TA 1:10.