Brist på eller frånvaro av ödmjukhet eller läraktighet. Högmod ställer människor i motsättning till varandra och till Gud. En högmodig eller stolt person sätter sig själv över människor omkring sig och följer sin egen vilja hellre än Guds vilja. Självbelåtenhet, avund, hårdhet i hjärtat och högdragenhet är också vanligt hos en högmodig människa.

Se till att du inte glömmer Herren, så att ditt hjärta inte blir högmodigt, 5 Mos 8:11–14. Högfärd och högmod, det hatar jag, Ords 8:13 (Ords 6:16–17). Högmod går före fall, Ords 16:18. På Herrens dag skall allt högmodigt bli förödmjukat, Jes 2:11–12 (2 Ne 12:11–12). Ditt hjärtas övermod har bedragit dig, Ob 1:3. Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, Matt 23:12 (L&F 101:42). Gud står emot de högmodiga, 1 Petr 5:5. Den stora och rymliga byggnaden var världens högmod, 1 Ne 11:36 (1 Ne 12:18). Alla de högmodiga skall bli som stubb, 1 Ne 22:15 (3 Ne 25:1; L&F 29:9). De som är lärda tror sig vara visa, 2 Ne 9:28–29. Ni är uppblåsta i hjärtats högmod, Jakob 2:13, 16 (Alma 4:8–12). Är ni avklädda ert högmod? Alma 5:28. Mycket stort högmod hade trängt in i folkets hjärtan, Hel 3:33–36. Hur snara är inte människobarnen att upphöja sig i högmod, Hel 12:4–5. Denna nations högmod har blivit dess undergång, Moro 8:27. Akta er för högmod, så att ni inte blir som nephiterna, L&F 38:39. Upphör därför med ert högmod och lättsinne, L&F 88:121.