Termen “himlen” har i skrifterna två huvudsakliga innebörder: (1) Den plats där Gud bor och de heligas framtida hem (1 Mos 28:12; Ps 11:4; Matt 6:9). (2) Rymden närmast omkring jorden (1 Mos 1:1, 17; 2 Mos 24:10). Himlen är tydligen inte paradiset, vilket är en tillfällig plats för de trofasta andar som levt och dött på jorden. Jesus besökte paradiset efter sin död på korset, men på tredje dagen talade han om för Maria att han ännu inte hade varit hos sin Fader (Luk 23:39–44; Joh 20:17; L&F 138:11–37).

Jag ser din himmel, dina fingrars verk, Ps 8:4. Himlen är skapad genom Herrens ord, Ps 33:6. Hur har du inte fallit från himlen, du gryningens son! Jes 14:12 (2 Ne 24:12). Himlarna skall rullas ihop som en bokrulle, Jes 34:4. Jag skapar nya himlar och en ny jord, Jes 65:17. Gud kommer att öppna himlens fönster, Mal 3:10. Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn, Matt 6:9 (3 Ne 13:9). Paulus blev uppryckt ända till tredje himlen, 2 Kor 12:2. Det blev tyst i himlen, Upp 8:1 (L&F 88:95–98). Om de trofast håller ut intill änden tas de emot i himlen, Mosiah 2:41. Så att ni kan vara er himmelske Faders barn, 3 Ne 12:45. Jag skall komma i himlens skyar, L&F 45:16. Elia togs upp till himlen utan att smaka döden, L&F 110:13. Prästadömets rättigheter står i oskiljaktig förbindelse med himlens krafter, L&F 121:36. Det finns två slags varelser i himlen, L&F 129:1. Sion togs upp till himlen, Mose 7:23.