I skrifterna kan fattiga avse (1) människor som saknar sådana materiella ting som mat, kläder och husrum, eller (2) människor som är ödmjuka och utan högmod.

Fattiga på materiella ägodelar: Du skall inte tillsluta din hand för din fattige broder, 5 Mos 15:7. Genom ogudaktigas övermod måste den nödställde lida, Ps 10:2. Den som ger åt den fattige skall inget sakna, Ords 28:27. Skaffa de fattiga en boning, Jes 58:6–7. Om du vill vara fullkomlig, så ge åt de fattiga, Matt 19:21 (Mark 10:21; Luk 18:22). Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen? Jak 2:5. Eftersom de är rika föraktar de de fattiga, 2 Ne 9:30. För att behålla förlåtelse för dina synder skall ni ge av era ägodelar åt de fattiga, Mosiah 4:26. De delade med sig av sina ägodelar till de fattiga, Alma 1:27. Om ni avvisar de behövande, är era böner förgäves, Alma 34:28. Nephiterna hade allt gemensamt; det fanns inga rika eller fattiga, 4 Ne 1:3. Du skall komma ihåg de fattiga, L&F 42:30 (L&F 52:40). Ve er ni fattiga vars hjärtan inte är förkrossade, L&F 56:17–18. De fattiga skall komma till Lammets bröllop, L&F 58:6–11. Biskopen skall söka upp de fattiga, L&F 84:112. Evangeliets lag styr omvårdnaden om de fattiga, L&F 104:17–18. Det fanns inga fattiga bland dem, Mose 7:18.

Fattig i anden: Mer välsignade är de som ödmjukar sig utan att tvingas därtill av sin fattigdom, Alma 32:4–6, 12–16. Välsignade är de fattiga i anden som kommer till mig, 3 Ne 12:3 (Matt 5:3). De fattiga och ödmjuka skall få evangeliet predikat för sig, L&F 35:15.