I Gamla testamentet Josefs och Asenats andre son (1 Mos 41:50–52; 46:20). Trots att det bröt mot sedvänjan fick Efraim förstfödslorätten i stället för Manasse, som var den äldre sonen (1 Mos 48:17–20). Efraim blev stamfader till Efraims stam.

Efraims stam: Efraim gavs förstfödslorätten i Israel (1 Krön 5:1–2; Jer 31:9). I de sista dagarna är det deras förmån och ansvar att bära prästadömet, föra det återställda evangeliets budskap till världen och uppresa ett baner för att samla in det skingrade Israel (Jes 11:12–13; 2 Ne 21:12–13). Efraims barn skall med härlighet kröna dem som återvänder från nordanländerna i de sista dagarna (L&F 133:26–34).

Efraims eller Josefs stav: En uppteckning om en grupp ur Efraims stam som leddes från Jerusalem till Amerika omkring 600 f Kr. Denna grupps uppteckning kallas Efraims eller Josefs stav, eller Mormons bok. Den och Juda stav (Bibeln) utgör ett enat vittnesbörd om Herren Jesus Kristus, hans uppståndelse och hans gudomliga verk bland dessa två delar av Israels hus.

En gren av Efraim skall brytas av och skall skriva ännu ett Kristi testamente, JSÖ 1 Mos 50:24–26, 30–31. Juda stav och Josef stav skall bli ett, Hes 37:15–19. Det som skrivits av Juda och av Josef skall växa samman, 2 Ne 3:12. Herren talar till många nationer, 2 Ne 29. Nycklarna till Efraims stavs uppteckning anförtroddes åt Moroni, L&F 27:5.