Termen äldste används med olika betydelser i Bibeln. I Gamla testamentet syftar ordet ofta på äldre män i en stam som vanligtvis anförtroddes ledningen av stammens angelägenheter (1 Mos 50:7; Jos 20:4; Rut 4:2; Matt 15:2). Deras ålder och erfarenhet gjorde deras råd värdefulla. Deras ställning innebar inte nödvändigtvis en prästadömskallelse.

Det fanns också ordinerade äldster inom melkisedekska prästadömet på Gamla testamentets tid (2 Mos 24:9–11). I Nya testamentet nämns äldste som ett prästadömsämbete i kyrkan (Jak 5:14–15). Bland nephiterna fanns också ordinerade äldster inom prästadömet (Alma 4:7, 16; Moro 3:1). I denna tidsutdelning var Joseph Smith och Oliver Cowdery de första äldsterna som ordinerades (L&F 20:2–3).

Äldste är numera den titel som ges till alla som bär melkisedekska prästadömet. Manliga missionärer tituleras till exempel “äldste”. Likaså är en apostel en äldste, och det är helt rätt att tillämpa denna titel på medlemmar i de tolvs eller de sjuttios kvorum (L&F 20:38; 1 Petr 5:1). Ordinerade äldsters plikter i kyrkan i dag har angetts i nutida uppenbarelser (L&F 20:38–45; 42:44; 46:2; 107:12).

Mose skrev åt alla de äldste i Israel, 5 Mos 31:9. Barnabas sände hjälpen till de äldste, Apg 11:30. Äldster insattes i varje församling, Apg 14:23 (Titus 1:5). Den sjuke skall kalla på äldsterna, och de skall be över honom, Jak 5:14. Äldster ordinerades genom handpåläggning, Alma 6:1. Äldster skall välsigna barn, L&F 20:70. Äldster skall leda möten så som de leds av den Helige Anden, L&F 46:2. Äldster skall lämna en redogörelse för sin förvaltning, L&F 72:5. Äldster skall predika evangeliet för nationerna, L&F 133:8.