Ett Herrens hus, centrum för Israels gudsdyrkan under uttåget från Egypten. Tabernaklet var i själva verket ett bärbart tempel som kunde tas i sär och sättas ihop igen. Israels barn använde ett tabernakel tills de byggde Salomos tempel (L&F 124:38).

Gud uppenbarade tabernaklets mönster för Mose (2 Mos 26–27), och Israels barn byggde det enligt detta mönster (2 Mos 35–40). När tabernaklet var färdigt, täcktes tältet av ett moln, och Herrens härlighet fyllde tabernaklet (2 Mos 40:33–34). Molnet var ett tecken på Guds närvaro. På natten såg det ut som eld. Så länge molnet var kvar över tältet stannade Israels barn där med sitt läger. När molnet flyttade sig, bröt de lägret och följde efter (2 Mos 40:36–38; 4 Mos 9:17–18). Israels barn förde tabernaklet med sig under sina vandringar i öknen och under erövringen av Kanaans land. Efter den erövringen fanns tabernaklet i Silo, den plats som Herren utvalt (Jos 18:1). Sedan Israels barn byggt Salomos tempel försvann tabernaklet helt och hållet ur historien.

Herren och Jesaja använde tabernaklet som symbol för städerna Sion och Jerusalem vid tiden för Herrens andra ankomst (Jes 33:20; Mose 7:62).