I Gamla testamentet uppenbarade Herren för Mose och det forna Israel att endast viss mat ansågs ren, eller med andra ord, lämplig att äta. Den åtskillnad som israeliterna gjorde mellan ren och oren mat hade stor inverkan på deras religiösa och sociala liv. Vissa djur, fåglar och fiskar ansågs rena och fick ätas, medan andra var orena och förbjudna (3 Mos 11; 5 Mos 14:3–20). Vissa sjuka personer ansågs också orena.

Att vara ren i andlig bemärkelse är att vara fri från synd och syndiga önskningar. I denna bemärkelse används ordet för att beskriva en person som är oskyldig och har ett rent hjärta (Ps 24:4). Guds förbundsfolk har alltid fått särskilda förhållningsorder om att vara rena (3 Ne 20:41; L&F 38:42; 133:5).

Den som har oskyldiga händer och rent hjärta får gå upp på Herrens berg, Ps 24:3–5. Kalla inte någon människa ohelig eller oren, Apg 10:11–28. Kan ni se upp till Gud på den dagen med rent hjärta och rena händer? Alma 5:19. Herren skall tukta Sion tills hon är ren, L&F 90:36. Var rena, ni som bär Herrens kärl, L&F 133:4–5, 14 (Jes 52:11).