En apostel i Nya testamentet. Paulus hebreiska namn var Saulus, och han gick under detta namn tills han påbörjade sin missionsresa till icke-judarna. Han hade tidigare förföljt kyrkan, men omvändes efter att ha sett Jesus Kristus i en syn. Paulus företog tre omfattande missionsresor och skrev många brev till de heliga. Fjorton av dessa brev utgör i dag en del av Nya testamentet. Till sist fördes han som fånge till Rom och dödades där, troligen på våren 65 e Kr.

Samtyckte till att Stefanos stenades, Apg 7:57–8:1. Förföljde de heliga, Apg 8:3. Var på väg till Damaskus när Jesus visade sig för honom, Apg 9:1–9. Döptes av Ananias, Apg 9:10–18. Efter att ha dragit sig undan till Arabien, återvände han till Damaskus för att predika, Apg 9:19–25 (Gal 1:17). Tre år efter sin omvändelse återvände han till Jerusalem, Apg 9:26–30 (Gal 1:18–19). Företog tre missionsresor då han predikade evangeliet och organiserade grenar av kyrkan i olika delar av det romerska imperiet, Apg 13:1–14:26; 15:36–18:22; 18:23–21:15. När han återvände till Jerusalem efter sin tredje resa, arresterades han och sändes till Cesarea, Apg 21:7–23:35. Stanande som fånge i Cesarea i två år, Apg 24:1–26:32. Sändes till Rom för att ställas inför rätta och led skeppsbrott på vägen, Apg 27:1–28:11.