Att ge eller förläna myndighet eller ämbete. För att utöva myndighet i Herrens kyrka måste en person vara kallad av Gud genom profetia och genom handpåläggning av dem som har myndighet till det (TA 1:5). Även om en person kan få myndighet genom ordination, utövar han den under ledning av dem som innehar nycklarna till just den myndigheten.

Jag helgade dig och satte dig till en profet för folken, Jer 1:5. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen, Joh 15:16. Med myndighet från Gud ordinerade Alma präster, Mosiah 18:18. Män ordineras till det höga prästadömet med en helig förrättning, Alma 13:1–9. Jesus kallade och ordinerade tolv lärjungar, 3 Ne 12:1. Äldster ordinerar präster och lärare genom handpåläggning, Moro 3:1–4. Vänta ännu en tid, ty ni är ännu inte ordinerade, L&F 5:17. Joseph Smith ordinerades till Jesu Kristi apostel, L&F 20:2 (L&F 27:12). Ingen skall ordineras utan röstning i kyrkan, L&F 20:65. Det skall inte bli någon givet att predika mitt evangelium, om han inte ordinerats av någon som har myndighet, L&F 42:11. Äldster ordineras till att predika mitt evangelium, L&F 50:13–18. Det är de tolvs ansvar att ordinera och organisera alla andra ämbetsmän i kyrkan, L&F 107:58. Jag sökte efter fädernas välsignelser och den rätt vartill jag skulle ordineras, Abr 1:2. Joseph Smith och Oliver Cowdery ordinerade varandra till det aronska prästadömet, JS—H 1:68–72.