En folkgrupp i Mormons bok, av vilka många var avkomlingar till Laman, Lehis äldste son. De ansåg sig illa behandlade av Nephi och hans efterkommande (Mosiah 10:11–17). De gjorde därför uppror mot nephiterna och förkastade i stor utsträckning evangeliets lärdomar. Kort före Jesu Kristi födelse accepterade emellertid lamaniterna evangeliet och var mer rättfärdiga än nephiterna (Hel 6:34–36). Två hundra år efter Kristi besök i Amerika, blev såväl lamaniter som nephiter ogudaktiga och började föra krig mot varandra. Omkring 400 e Kr tillintetgjorde lamaniterna helt och hållet den nephitiska nationen.

Lamaniterna övervann Nephis efterkommande, 1 Ne 12:19–20. Lamaniterna hatade nephiterna, 2 Ne 5:14. Lamaniterna skall bli ett gissel för Nephiterna, 2 Ne 5:25. Mormons bok kommer att till lamaniterna återge kunskap om deras förfäder och om Jesu Kristi evangelium, 2 Ne 30:3–6. (Mormons boks titelblad). Lamaniterna är en återstod av judarna, L&F 19:27. Lamaniterna skall blomstra som en ros före Herrens ankomst, L&F 49:24.