En romersk form av avrättning, vanlig på Nya testamentets tid, vid vilken den dödsdömde avlivades genom att händer och fötter bands eller spikades fast på ett kors. Detta gjordes vanligen endast med slavar och de simplaste brottslingarna. Korsfästelsen föregicks ofta av prygling eller piskning. (Mark 15:15). Den som skulle korsfästas tvangs vanligen att bära sitt eget kors till avrättningsplatsen (Joh 19:16–17). Hans kläder behölls vanligen av de soldater som utfört avrättningen (Matt 27:35). Korset kördes ned i marken så att personens fötter befann sig bara några decimeter ovanför marken. Korset bevakades av soldater tills den korsfäste dött, vilket kunde ta upp till tre dagar (Joh 19:31–37).

Jesus Kristus korsfästes därför att en grupp icke troende på falska grunder anklagade honom för uppvigling mot kejsaren och för hädelse eftersom han sagt att han var Guds Son. Jesus hånades genom att man gav honom en purpurröd mantel (Joh 19:2) och en törnekrona och förolämpade honom på andra sätt (Matt 27:29; Mark 14:65).

De ogudaktiga skall genomborra Messias händer och fötter, Ps 22:11–18. Kristus skall gå som ett lamm som förs bort till att slaktas, Jes 53:7. Jesus förutsade sin korsfästelse, Matt 20:18–19. Kristi korsfästelse beskrivs, Matt 27:22–50 (Mark 15:22–37; Luk 23:26–46; Joh 19:17–30). Nephi såg i en syn hur Guds Lamm korsfästes, 1 Ne 11:33. Nephi berättade om Kristi lidande och korsfästelse, 1 Ne 19:9–14. Jakob berättade om Israels Heliges verksamhet och korsfästelse, 2 Ne 6:9. Stormar, jordbävningar, eldsvådor och virvelvindar i Amerika vittnade om Kristi korsfästelse i Jerusalem, 3 Ne 8. Jag är Jesus som korsfästes, L&F 45:51–52. Kristi verksamhet bland andarna i fängelset begränsades till tiden mellan hans död och uppståndelse, L&F 138:27.