Kristus (från grekiskan) och Messias (från hebreiskan) betyder “den smorde”. Jesus Kristus är Faderns Förstfödde i anden (Hebr 1:6; L&F 93:21). Han är Faderns Enfödde i köttet (Joh 1:14; 3:16). Han är Jehova (L&F 110:3–4) och förutordinerades till sin stora kallelse innan världen skapades. Under Faderns ledning skapade Jesus jorden och allt som är på den (Joh 1:3, 14; Mose 1:31–33). Han föddes av Maria i Betlehem, levde ett syndfritt liv och åstadkom en fullkomlig försoning för hela människosläktets synder genom att utgjuta sitt blod och ge sitt liv på korset (Matt 2:1; 1 Ne 11:13–33; 3 Ne 27:13–16; L&F 76:40–42). Han uppstod från de döda och säkerställde på så sätt hela människosläktets slutliga uppståndelse. Genom Jesu försoning och uppståndelse kan de som omvänder sig från sina synder och lever efter Guds bud få leva för evigt med Jesus och Fadern (2 Ne 9:10–12; 21–22; L&F 76:50–53, 62).

Jesus Kristus är den störste som fötts på denna jord. Hans liv är det fullkomliga föredömet för hur alla människor bör leva. Alla böner, välsignelser och prästadömsförrättningar bör ske i hans namn. Han är herrarnas Herre, kungarnas Konung samt hela jordens Skapare, Frälsare och Gud.

Jesus Kristus skall komma tillbaka i makt och härlighet för att regera på jorden under tusenårsriket. På den yttersta dagen skall han döma hela människosläktet (Alma 11:40–41; JS—M 1).

Sammanfattning av hans liv (i kronologisk ordning): Jesu födelse och livsverk förutsägs, Luk 1:26–38 (Jes 7:14; 9:6–7; 1 Ne 11). Hans födelse, Luk 2:1–7 (Matt 1:18–25). Omskärelsen, Luk 2:21. Fördes fram i templet, Luk 2:22–38. Besöktes av de visa männen, Matt 2:1–12. Josef och Maria flydde med honom till Egypten, Matt 2:13–18. Fördes till Nasaret, Matt 2:19–23. Besökte templet vid tolv års ålder, Luk 2:41–50. Hade bröder och systrar, Matt 13:55–56 (Mark 6:3). Döptes, Matt 3:13–17 (Mark 1:9–11; Luk 3:21–22). Frestades av djävulen, Matt 4:1–11 (Mark 1:12–13; Luk 4:1–13). Kallade sina lärjungar, Matt 4:18–22 (Matt 9:9; Mark 1:16–20; 2:13–14; Luk 5:1–11, 27–28; 6:12–16; Joh 1:35–51). Sände ut tolv, Matt 10:1–4 (Mark 3:13–19; Luk 6:12–16). Höll bergspredikan, Matt 5–7. Förutsade sin egen död och uppståndelse, Matt 16:21 (Matt 17:22–23; 20:17–19; Mark 8:31; 9:30–32; 10:32–34; Luk 9:22; 18:31–34). Förklarades, Matt 17:1–9 (Mark 9:2–8; Luk 9:28–36). Sände ut de sjuttio, Luk 10:1–20. Kom i triumf till Jerusalem, Matt 21:1–11 (Mark 11:1–11; Luk 19:29–40; Joh 12:12–15). Instiftade nattvarden, Matt 26:26–29 (Mark 14:22–25; Luk 22:19–20). Led och bad i Getsemane, Matt 26:36–46 (Mark 14:32–42; Luk 22:39–46). Förråddes, greps och övergavs, Matt 26:47–56 (Mark 14:43–53; Luk 22:47–54; Joh 18:2–13). Korsfästes, Matt 27:31–54 (Mark 15:20–41; Luk 23:26–28, 32–49; Joh 19:16–30). Uppstod, Matt 28:1–8 (Mark 16:1–8; Luk 24:1–12; Joh 20:1–10). Visade sig efter sin uppståndelse, Matt 28:9–20 (Mark 16:9–18; Luk 24:13–48; Joh 20:11–31; Apg 1:3–8; 1 Kor 15:5–8). Uppsteg till himlen, Mark 16:19–20 (Luk 24:51–53; Apg 1:9–12). Visade sig för nephiterna, 3 Ne 11:1–17 (3 Ne 11–26). Visade sig för Joseph Smith, JS—H 1:15–20.

Myndighet: Herradömet skall vila på hans axlar, Jes 9:6 (2 Ne 19:6). Jesus undervisade med auktoritet, Matt 7:28–29 (Mark 1:22). Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, Matt 9:6. Jesus befallde de orena andarna och de lydde honom, Mark 1:27 (Luk 4:33–36). Jesus ordinerade de tolv att ha makt, Mark 3:14–15. Jesus talade med makt och myndighet, Luk 4:32. Fadern har överlämnat hela domen åt Sonen, Joh 5:22, 27. Jesus smordes av Gud med den Helige Andens kraft, Apg 10:38. Kristus utsedd före världens skapelse, 1 Petr 1:20 (Eth 3:14). Kristus har nycklarna till döden och helvetet, Upp 1:18. Alla människor blir underkastade Kristus, 2 Ne 9:5. Jesus Kristus, Guds Son, är himlens och jordens Fader och alltings Skapare från begynnelsen, Hel 14:12. Kristus kom genom Faderns vilja för att utföra hans vilja, L&F 19:24. Jesus fick en fullhet av Faderns härlighet, och han fick all makt, L&F 93:3–4, 16–17 (Joh 3:35–36).

Jesu Kristi exempel: Jag har gett er ett exempel, Joh 13:15. Jag är vägen, sanningen och livet, Joh 14:6. Kristus led i vårt ställe och efterlämnade ett exempel åt oss, för att vi skulle följa i hans fotspår, 1 Petr 2:21. Om en människa inte följer den levande Gudens Sons exempel, så kan hon inte bli frälst, 2 Ne 31:16. Jag vill att ni skall bli fullkomliga så som jag är, 3 Ne 12:48. Detta skall ni alltid vinnlägga er om att göra, på samma sätt som jag har gjort, 3 Ne 18:6. Jag har givit er ett föredöme, 3 Ne 18:16. De gärningar som ni har sett mig göra skall även ni göra, 3 Ne 27:21, 27. Sanna efterföljare till Jesus Kristus skall bli lika honom, Moro 7:48.

Jesu Kristi härlighet: Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet, 2 Mos 40:34–38. Hela jorden är full av hans härlighet, Jes 6:3 (2 Ne 16:3). Herrens härlighet går upp över dig, Jes 60:1–2. Människosonen skall komma i sin Faders härlighet, Matt 16:27. Förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till, Joh 17:5. Israels Helige måste regera i stor härlighet, 1 Ne 22:24. Vi hoppades på hans härlighet, Jakob 4:4. Guds Son kommer i sin härlighet, Alma 5:50. Han förklarade allting, ända från begynnelsen till den tid då han skall komma i sin härlighet, 3 Ne 26:3. Mina apostlar skall stå klädda i härlighet, liksom jag är, L&F 29:12 (L&F 45:44). Vi såg Sonens härlighet på Faderns högra sida, L&F 76:19–23. Johannes såg och bar vittnesbörd om min härlighets fullhet, L&F 93:6 (Joh 1:14). Hans ansikte lyste klarare än solen, L&F 110:3. Hans härlighet vilade på mig, och jag såg hans ansikte, Mose 1:1–11. Detta är mitt verk och min härlighet, Mose 1:39.

Kyrkans och församlingens huvud: Kristus är församlingens huvud, Ef 5:23 (Ef 1:22; 4:15). Han är huvudet för sin kropp, församlingen, Kol 1:18. Detta är min kyrka, Mosiah 26:22 (Mosiah 27:13). Kristus var deras tros upphovsman och fullkomnare, Moro 6:1–4. Denna kyrka har jag upprättat, L&F 33:5 (3 Ne 27:3–8).

Domare: Han skall döma världen med rättfärdighet, Ps 9:9 (3 Ne 27:16). Han kommer för att döma jorden, Ps 96:13. Både den rättfärdige och den ogudaktige skall Gud döma, Pred 3:17. Han skall döma åt många folk, Jes 2:4 (Mika 4:3; 2 Ne 12:4). Med rättfärdighet skall han döma de fattiga, Jes 11:2–4. Fadern har överlämnat hela domen åt Sonen, Joh 5:22. Om jag dömer är min dom rättvis, Joh 8:16. Han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda, Apg 10:42 (2 Tim 4:1). Gud skall genom Jesus Kristus döma det som är fördolt hos människorna, Rom 2:16. Vi skall alla stå inför Guds domstol, Rom 14:10 (2 Kor 5:10; Alma 12:12; Morm 3:20; 7:6; Eth 12:38; L&F 135:5). Alla människor kommer till Gud för att dömas av honom enligt den sanning och helighet som är i honom, 2 Ne 2:10. Stå inför Gud att dömas efter sina gärningar, Alma 5:15 (Alma 12:15; 33:22; 3 Ne 27:14). Gud och Kristus är allas domare, L&F 76:68.

Kristus regerar under tusenårsriket: På hans axlar vilar herradömet, Jes 9:6 (2 Ne 19:6). Jag skall bo i dig, säger Herren, Sak 2:10–12 (Sak 14:9). Gud skall ge Jesus hans fader Davids tron, Luk 1:30–33. Kristus skall vara konung i evigheternas evigheter, Upp 11:15. De heliga skall regera med Kristus i tusen år, Upp 20:4 (L&F 76:63). Tack vare folkets rättfärdighet har Satan ingen makt, 1 Ne 22:26 (Upp 20:1–3). Jag skall leva i rättfärdighet bland människorna på jorden i tusen år, L&F 29:11 (L&F 43:29–30). Underordna er därför den överhet som finns, tills han regerar, vars rätt det är att regera, L&F 58:22 (1 Kor 15:25). Kristus kommer personligen att regera på jorden, TA 1:10 (Jes 32:1).

Kristus har visat sig efter sin död: Efter sin uppståndelse visade sig Jesus först för Maria, Mark 16:9 (Joh 20:11–18). Jesus slog följe och talade med två av lärjungarna på vägen till Emmaus, Luk 24:13–34. Jesus visade sig för apostlarna, som rörde vid hans händer och fötter, Luk 24:36–43 (Joh 20:19–20). Jesus visade sig för Thomas, Joh 20:24–29. Jesus visade sig för lärjungarna vid Tiberias sjö, Joh 21:1–14. Jesus lät sig ses under fyrtio dagar efter sin uppståndelse, Apg 1:2–3. Stefanus såg Jesus som stod på Guds högra sida, Apg 7:55–56. Jesus visade sig för Saulus, Apg 9:1–8 (JSÖ, Apg 9:7; Apg 26:9–17). Kristus visade sig för mer än 500 människor, 1 Kor 15:3–8. Jesus Kristus visade sig för Nephis folk, 3 Ne 11:1–17. 2 500 människor såg och hörde Jesus, 3 Ne 17:16–25. Mormon besöktes av Herren, Morm 1:15. Joseph Smith och Sidney Rigdon såg Jesus, L&F 76:22–23. Joseph Smith och Oliver Cowdery såg Herren i templet i Kirtland, L&F 110:1–4. Joseph Smith såg Jesus på Guds högra sida, JS—H 1:15–17.

Kristus i föruttillvaron: Herren uppenbarade sig för Abram, 1 Mos 12:7 (1 Mos 17:1; 18:1; Abr 2:6–8). Herren talade med Mose ansikte mot ansikte, 2 Mos 33:11 (5 Mos 34:10; Mose 1:1–2). Jag såg Herren stå vid altaret, Amos 9:1. I begynnelsen var Ordet hos Gud. Och Ordet blev kött och bodde bland oss, Joh 1:1, 14 (1 Joh 1:1–3). Jag är, redan innan Abraham blev till, Joh 8:58. Förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till, Joh 17:5. Jesaja såg i sanning min Återlösare, alldeles som jag och min bror Jakob har sett honom, 2 Ne 11:2–3. I morgon kommer jag till världen, 3 Ne 1:12–14. Kristus var till före världens begynnelse, 3 Ne 26:5 (Joh 6:62). Som jag visar mig för dig skall jag visa mig för mitt folk i köttet, Eth 3:14–17. Enok såg Herren och vandrade med honom, L&F 107:48–49. Min älskade Son, som var min Älskade och Utvalde från begynnelsen, Mose 4:2. Herren sade: Vem skall jag sända? Och en som liknade Människosonen svarade: Här är jag, sänd mig, Abr 3:27.

Profetior om Jesu Kristi födelse och död: Jungfrun skall bli havande och föda en son, Jes 7:14 (1 Ne 11:13–20). Från Betlehem skall komma en som skall härska i Israel, Mika 5:2. Lamaniten Samuel profeterade om en dag, en natt och en dag av ljus, en ny stjärna samt andra tecken, Hel 14:2–6. Lamaniten Samuel profeterade om mörker, åska och blixtar samt jordskalv, Hel 14:20–27. Tecknen på Jesu födelse uppfylldes, 3 Ne 1:15–21. Tecknen på Jesu död uppfylldes, 3 Ne 8:5–23.

Nödvändigheten av att ta på oss Kristi namn: Det finns inte något annat namn genom vilket vi blir frälsta, Apg 4:12 (2 Ne 31:21). Apostlarna gladdes åt att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull, Apg 5:38–42. Detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn, 1 Joh 3:23. Vittna om att ni är villiga att ta på er Kristi namn genom dopet, 2 Ne 31:13. Jag vill att ni skall ta på er Kristi namn, Mosiah 5:6–12 (Mosiah 1:11). Alla som ville ta på sig Kristi namn anslöt sig till Guds kyrka, Mosiah 25:23. Alla de som uppriktigt trodde på Kristus tog på sig Kristi namn, Alma 46:15. Himlens port står öppen för alla dem som tror på Jesu Kristi namn, Hel 3:28. Välsignad är den som på den yttersta dagen befinns vara trofast mot mitt namn, Eth 4:19. De är villiga att ta på sig Sonens namn, Moro 4:3 (L&F 20:77). Ta på er Kristi namn, L&F 18:21–25.

Vittnesbörd som burits om Jesus Kristus: Paulus vittnade om att Jesus är Kristus, Apg 18:5. Till och med de onda andarna vittnade om att de kände till Jesus, Apg 19:15. Ingen kan säga “Jesus är Herren” annat än i kraft av den Helige Anden, 1 Kor 12:3. Alla knän skall böja sig och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Fil 2:10–11. Vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus, vi profeterar om Kristus, 2 Ne 25:26. Mormons bok skall övertyga jude och icke-jude om att Jesus är Kristus, 2 Ne 26:12 (Mormons boks titelsida). Profeterna och skrifterna vittnar om Kristus, Jakob 7:11, 19. Sök denne Jesus om vilken profeterna och apostlarna har skrivit, Eth 12:41. Vi såg honom och hörde rösten vittna om att han är den Enfödde, L&F 76:20–24. Detta är eviga liv: Att känna Gud och Jesus Kristus, L&F 132:24. Vi tror på Gud den evige Fadern och på hans Son Jesus Kristus, TA 1:1. Vi tror att Kristus personligen kommer att regera på jorden, TA 1:10.

Liknelser eller symboler rörande Kristus: Abel offrade av det förstfödda i sin hjord, 1 Mos 4:4 (Mose 5:20). Ta din ende son Isak och offra honom som ett brännoffer, 1 Mos 22:1–13 (Jakob 4:5). Herren befallde Israels barn att offra felfria lamm, 2 Mos 12:5, 21, 46 (4 Mos 9:12; Joh 1:29; 19:33; 1 Petr 1:19; Upp 5:6). Detta är brödet som Herren har gett er att äta, 2 Mos 16:2–15 (Joh 6:51). Slå på klippan. Då skall vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka, 2 Mos 17:6 (Joh 4:6–14; 1 Kor 10:1–4). Bocken skall bära alla deras missgärningar, 3 Mos 16:20–22 (Jes 53:11; Mosiah 14:11; 15:6–9). Mose satte upp en orm av koppar för att rädda dem som såg på den, 4 Mos 21:8–9 (Joh 3:14–15; Alma 33:19; Hel 8:14–15). Jona var i fiskens buk i tre dagar, Jona 2:1 (Matt 12:40). Detta är en sinnebild för offret av Faderns Enfödde, Mose 5:4–8.