28 Under tiden mellan den dag när jag fick synen och år artonhundratjugotre blev jag — eftersom jag förbjudits att sluta mig till någon av den tidens religiösa sekter, och eftersom jag var mycket ung och förföljd av dem som borde ha varit mina vänner och behandlat mig vänligt och, om de trodde att jag blivit vilseledd, borde ha försökt att vinna mig tillbaka på ett passande och kärleksfullt sätt — utsatt för alla slags ^afrestelser, och då jag umgicks i alla slags kretsar, begick jag ofta många dåraktiga fel och visade prov på ungdomens svagheter och den mänskliga naturens svaga sidor, vilka, är jag ledsen att behöva säga, ledde mig in i olika frestelser, anstötliga i Guds ögon. Genom att jag erkänner detta, skall ingen tro att jag gjorde mig skyldig till några stora eller grova synder. Benägenheten att begå något sådant låg aldrig i min natur. Men jag gjorde mig skyldig till lättsinne och umgicks ibland med muntra sällskap och så vidare, vilket inte var förenligt med den karaktärsfasthet som borde upprätthållas av en som var ^bkallad av Gud, som jag blivit. Detta kommer emellertid inte att verka särskilt underligt för någon som minns min ungdom och känner till mitt medfödda muntra sinnelag.