12 Därför skall boken, den dag då boken skall överlämnas till den man jag har talat om, döljas för världens ögon så att ingens ögon skall se den utom ^atre ^bvittnen som förutom han som boken skall överlämnas till skall se den genom Guds makt. Och dessa skall vittna om bokens och dess innehålls sanning.

  2 Och se, du kan få förmånen att visa plåtarna för ^adem som skall hjälpa till att frambringa detta verk.

  15 Och tre vittnens ^avittnesbörd om mitt ord skall jag sända ut.

  6 Och det hände sig att när vi hade samlat allt vårt folk till ett i Cumorahs land, se, då började jag, Mormon, bli gammal. Och då jag visste att detta skulle bli mitt folks sista strid, och då Herren hade befallt mig att jag inte skulle låta uppteckningarna som överlämnats av våra fäder, och som var heliga, falla i lamaniternas händer (ty lamaniterna skulle förstöra dem), gjorde jag därför ^adenna uppteckning efter Nephis plåtar och ^bgömde i kullen Cumorah alla de uppteckningar som hade anförtrotts mig av Herrens hand, utom ^cdessa få plåtar som jag gav åt min son ^dMoroni.

  52 Efter att ha tagit bort jorden tog jag en hävstång som jag stack in under kanten på stenen, och med viss ansträngning lyfte jag upp den. Jag tittade in, och där såg jag verkligen ^aplåtarna, ^burim och tummim och ^cbröstplåten så som budbäraren hade sagt. Kistan de låg i hade gjorts genom att stenar sammanfogats med något slags cement. I botten på kistan låg två stenar på tvären, och på dessa stenar låg plåtarna och de andra föremålen tillsammans med dem.

  8 Och när jag kom fram till honom fann jag att det var Laban.

  14 Och jag, Nephi, tog ^aLabans svärd och gjorde med det som förebild många svärd för att inte det folk som nu kallades ^blamaniter på något sätt skulle kunna överfalla oss och förgöra oss. Ty jag kände till deras hat mot mig och mina barn och dem som kallades mitt folk.

  10 Folket hade älskat Nephi högt eftersom han hade varit en stor beskyddare åt dem och hade svingat ^aLabans svärd till deras försvar, och eftersom han hade arbetat i alla sina dagar för deras välfärd —

  16 Och dessutom gav han honom ansvaret för uppteckningarna som var inristade på ^aplåtarna av mässing, och även för Nephis plåtar, och även för Labans ^bsvärd och ^cklotet eller vägvisaren, som ledde våra fäder genom vildmarken och som hade beretts av Herrens hand för att de därigenom skulle kunna ledas, var och en enligt den lydnad och flit de ägnade honom.

  1 Och det hände sig att Jareds bror (och antalet farkoster som hade byggts var nu åtta) gick bort till berget, som de kallade Shelem på grund av dess stora höjd, och smälte ut ur en klippa sexton små stenar. Och de var vita och klara alldeles som genomskinligt glas. Och han bar dem i händerna upp på bergets topp och ropade återigen till Herren och sade:

  2 och han ^asåg Gud ^bansikte mot ansikte och han talade med honom, och ^cGuds härlighet vilade på Mose, varför Mose kunde ^duthärda hans närvaro.

  10 Och det hände sig att då min far steg upp på morgonen och gick fram till tältöppningen såg han till sin stora förvåning på marken ett runt ^aklot tillverkat med utsökt konstfärdighet, och det var av fin mässing. Och i klotet fanns två visare, och den ena visade den väg vi skulle färdas i vildmarken.

  38 Och nu min son, har jag något att säga om det som våra fäder kallar ett klot eller en vägvisare — det som våra fäder kallade ^aLiahona, som i översättning betyder kompass. Och Herren beredde den.

  5 Och han kom ned till gränstrakterna nära ^aRöda havets strand. Och han färdades i vildmarken i de gränstrakter som ligger närmare Röda havet. Och han färdades i vildmarken med sin familj som bestod av min mor Sariah och mina äldre bröder vilka var ^bLaman, Lemuel och Sam.