1. Araratbergen Den plats där Noa enligt traditionen landsatte arken (1 Mos 8:4). Den exakta platsen är inte känd.

2. Ur Den plats där Abraham först bodde, där han nästan blev offrad som människooffer, såg ängeln Jehova och fick urim och tummim (1 Mos 11:28–12:1; Abr 1; 3:1). (Notera att det också är möjligt att Ur låg i norra Mesopotamien.)

3. Babylon, Babel (Sinar) Först bebott av Kush, Hams son, och av Nimrod. Jarediternas ursprungsland vid tiden för Babels torn på Sinars slätter. Senare Babyloniens provinshuvudstad och sätet för babyloniska kungar, bland annat Nebukadnessar som förde många judar i fångenskap till den här staden efter Jerusalems förstöring (587 f Kr). Judarna förblev i fångenskap i Babylon i 70 år, till kung Koresh tid, som lät judarna återvända till Jerusalem för att bygga upp templet igen. Profeten Daniel bodde också här under Nebukadnessar, Belsassar och Darejaves I (1 Mos 10:10; 11:1–9; 2 Kung 24–25; Jer 27:1–29:10; Ez 1:1; Dan 1–12; Omni 1:22; Ether 1:33–43).

4. Susan (Susa) Huvudstad i det persiska riket under Darejaves I (Darejaves den store), Xerxes (Ahasverus), och Artasastas. Hemvist för drottning Ester, vars mod och tro räddade judarna. Daniel och senare Nehemja verkade här (Neh 1:1; 2:1; Est 1:1–2; Dan 8:2).

5. Duraslätten Sadrak, Mesak och Abed-Nego kastades i den brinnande ugnen när de vägrade att tillbe en staty av guld som Nebukadnessar skapat; Guds Son bevarade dem, och de kom ut ur ugnen oskadda (Dan 3).

6. Assyrien Assur var Assyriens första huvudstad, därefter Nineve. De assyriska kungarna Salmaneser V och Sargon II erövrade Israels norra rike och förde bort de tio stammarna i fångenskap 721 f Kr (2 Kung 14–15, 17–19). Assyrien utgjorde ett hot mot Juda intill 612 f Kr när Assyrien besegrades av Babylon.

7. Nineve Assyriens huvudstad. Assyrien anföll Juda under Hiskias regering och då profeten Jesaja var verksam. Jerusalem, huvudstaden i Juda, räddades på ett mirakulöst sätt när en ängel slog 185 000 assyriska soldater (2 Kung 19:32–37). Herren befallde profeten Jona att kalla denna stad till omvändelse (Jon 1:2; 3:1–4).

8. Haran Abraham bosatte sig här under en tid innan han begav sig till Kanaan. Abrahams far och bror stannade kvar här. Rebecka (Isaks hustru) och Rakel, Lea, Bilha och Silpa (Jakobs hustrur) kom från detta område (1 Mos 11:31–32; 24:10; 29:4–6; Abr 2:4–5).

9. Karkemis Här besegrades faraon Neko av Nebukadnessar, vilket blev slutet på det egyptiska väldet i Kanaan (2 Krön 35:20–36:6).

10. Sidon Denna stad grundades av Sidon, ett barnbarn till Ham, och är den nordligastte staden i Kanaan (1 Mos 10:15–20). Här bodde Isebel, som fick Israel att börja tillbe Baal (1 Kung 16:30–33).

11. Tyrus Detta var en viktig handels- och hamnstad i Syrien. Hiram, kungen i Tyrus, sände cederträ och guld och arbetare för att hjälpa Salomo att bygga sitt tempel (1 Kung 5:15–24, 32; 9:11).

12. Damaskus Här i närheten räddade Abraham Lot. Det var den viktigaste staden i Syrien. Under kung Davids regering intog israeliterna staden. Elia smorde Hasael till kung över Damaskus (1 Mos 14:14–15; 2 Sam 8:5–6; 1 Kung 19:15).

13. Kanaan Abraham och hans efterkommande fick detta land till egendom för evigt (1 Mos 17:8).

14. Berget Sinai (Horeb) Herren talade till Mose från en brinnande buske (2 Mos 3:1–2). Mose fick lagen och de tio budorden (2 Mos 19–20). Herrens röst när han talade till Elia var som en svag susning (1 Kung 19:8–12).

15. Esjon-Geber Kung Salomo byggde en flotta i Esjon-Geber (1 Kung 9:26). Det var troligtvis här som drottningen av Saba landsteg för att besöka Salomo, som hon hört ryktet om (1 Kung 10:1–13).

16. Egypten Abraham reste hit på grund av en stor hungersnöd i Ur (Abr 2:1, 21). Herren befallde Abraham att undervisa egyptierna i allt som han hade uppenbarat för honom (Abr 3:15). Josef såldes av sina bröder som slav (1 Mos 37:28). Här sattes Josef över Potifars hus. Han kastades i fängelse. Han tolkade Faraos dröm och fick en maktställning i Egypten. Josef och hans bröder sammanfördes. Jakob och hans släkt flyttade hit (1 Mos 39–46). Israels barn bodde i landet Gosen medan de vistades i Egypten (1 Mos 47:6).

Israeliterna “förökade sig och blev mycket talrika”. Egyptierna tvingade dem sedan att arbeta som slavar (2 Mos 1:7–14). Efter en rad plågor lät farao dem lämna Egypten (2 Mos 12:31–41). Jeremia fördes till Egypten (Jer 43:4–7).

17. Kaftor (Kreta) Här bodde minoerna i forna dagar.